Amning kan göra en mamma lite smått förvirrad och tankspridd, så var jag när Albin var bebis. Men nu har jag nästan kommit upp i Moas kaliber. Är väldigt frustrerande att behöva skriva upp minsta lilla sak för att komma ihåg det och jag har alltid haft hjärnkoll på var jag har saker och ting, men inte numera. Är illa när Lennart börjar ha bättre koll på läget än vad jag har.
Senaste incidenten hände igår. Jag brukar tona mitt hår med jämna mellanrum, stort sett samma färg varenda gång, lite mörkare brun. Var på ICA igår och handlade toning i lugn och ro (Abbe på dagis och Emil sov i selen på magen). Det vanliga märket fanns inte så jag prövade ett nytt. Tonade håret igår kväll, tyckte det luktade lite starkt men det var ju ett nytt märke så jag tänkte inte på det. När allt var ursköljt så såg håret inte mörkbrunt ut som det brukar göra, utan oroväckande svart. Började läsa på förpackningen och upptäcker att jag köpt färg med starkaste hållbarhet. Så nu är jag svarthårig mot min vilja och det går inte ens att tvätta ur =(

I eftermiddag bär det av mot Undrom, så idag är schemat fulltecknat. Wilma ska skjutsas till Moa och Jimmy i Skålan, ska även byta barnvagn där. Celda ska till Malin i Klövsjö. Ungarna ska badas och väskorna ska packas, och karlsloken ska förstås vara i skogen och röja.

Här är några bilder från potatisplockningen i söndags.





Emil och Coccos.