Klockan åtta på lördag morgon var bilen packad med barn, hund, vagnar mm och vi påbörjade resan mot Sundsvall. Jag var mycket nöjd med att ha kommit iväg i precis den tid jag planerat, skulle ha gott om tid på mig innan utställningen började, trodde jag. Efter fem mil så hör jag nåt som liknar kräk-ljud i baksätet. Jo mycket riktigt, - "Kräkas mamma", hör jag Abbe säga. Min första tanke var Celda, hon låg nämligen med huvudet i Albins knä. Kul att ställa ut en hund som är full i spya. Men lyckligtvis så hade hon klarat sig. Så det var bara att stanna och börja torka och byta kläder på Abbe.
Efter ytterligare fem mil så vaknade Emil och var akut jättehungrig, för han vägrade äta innan vi åkte. Så det var bara att stanna igen. Efter amning och rapning rullade vi vidare, då började tjatet. "Bujje mamma" (hamburgare). Ja, såklart han var hungrig, frukosten låg ju utsmetad i baksätet. Och Emil ville inte somna om utan krävde underhållning av sin mor de resterande tio milen. Var en sliten och svettig mamma som anlände till utställningen en timme senare än planerat. Som tur var väntade min kära mamma, pappa och syster på oss där.

Jag tog massor med kort på utställningen, men utan ett minneskort i kameran så är ju de bilderna inte så mycket att ha. Minneskortet satt som vanligt kvar i datorn, har börjat göra det oroväckande mycket på slutet. Glömde även att hämta ut Celdas pris. Är nog bara att acceptera att Moa smittat mig med glömske-bacillen.

Tog i all fall två bilder med mobilen. Här har Albin precis blivit en stolt ägare till ännu en elefant. Vet inte hur många han fått av momma och moffa nu, men han älskar alla sina elefanter lika mycket.


momma och Emil


Vill åka på ännu mer utställningar nu (helst utan barn då). Celda skötte sig helt suveränt så nu ska vi jaga cert. Har anmält henne till en inoff. utställning om två veckor bara för att träna.